Tjena! Länge sen!

Senaste nytt:

  • Lyssnat på Vad ska en flicka göra, en självbiografi av Annika Lantz. Den var tänkt att handla om livet. Om att åldras, helst med en gnutta värdighet. Medan hon skrev fick hon en cancerdiagnos. Ändå fortsatte hon skriva. Med sin speciella humor får läsaren följa med genom behandlingarna. En otäck och väldigt rolig bok.
  • Sett den otroligt intressanta dokumentären David Lagercrantz – året med Millennium 4 på SVT Play.
  • Översköljts av rapporter från bokmässan i Göteborg via tv, poddar, sociala medier. Jag fick rent av fantomsmärtor i armarna av alla böcker jag skulle köpt om jag varit där.
  • Varit på log-kräftskiva.

img_7151

Nu är det bara att damma igång en ny vecka.

Hörs.

 

 

Det kryllade av barn

På väg hem efter fredagsmorgonlöprundan träffade jag på en hel byskola. De fyllde ett friluftsområde i Knådas utkant med lek, stoj och stooooora matsäcksryggor. Insåg att det var skoljoggen som pågick och funderade en stund på vilka godsaker som fanns i ryggsäckarna. Vet ju själv hur roligt det var att skicka med barnen en massa käk när de fortfarande skoljoggade. Och så vips hade jag sprungit förbi och ingen hann fråga om jag ville smaka.

img_7147

Jag skuttade hem och fixade mig ett eget mellis. Natur, rörelse och käk, det hör liksom ihop, det. Som ljud och bok.

Hörs.

Dagens siffer-chock

Nåt har gått på tok.

Eftersom jag lyssnar så mycket på ljudböcker under dagtid, så ägnar jag sängstunden innan lampsläckning på kvällarna till att lösa korsord istället för att läsa. Men de senaste kvällarna har jag även fyllt i korsordstidningens sudokusidor! Det handlar om siffror och att tänka logiskt. Två riktiga tråksaker. Jag är en ”klura med bokstäver och gå på magkänsla”-människa.

Till och vaxbönorna tappar hakan.

img_7142

Undrar om jag borde gå till doktorn?

Hörs.

 

Pumpasäsong…

Morgonjoggat till slutet av Helena von Zweigbergks Än klappar hjärtan. Tre systrar, en sommar, familjehemligheter och en vidrig cancer. Inget kommer bli som förr efter den sommaren. För nån.

Helena skriver bra. Det gör hon alltid. Bra historier, bra persongalleri, vardagliga frågeställningar som det är lätt att känna igen sig i. Ändå saknar jag nåt. Djupet. Kanske saknar jag att ha fått känna efter själv, eftersom texten så noga beskriver varje sinnesstämning och känsla. När sista ordet lästs upp stannade jag till i skogen och knappade fram Spotify. Lyssnade på David Bowie, Heroes, och boken var glömd.

img_7123

Självklart behöver inte alla böcker svämma in i mitt liv som övergödda pumpor på en grusgång, men i alla fall. Jag gillar när jag måste grubbla en stund.

Fast som sagt, Helena skriver mycket bra böcker om bra ämnen, så jag är ändå glad att jag läste.

Hörs.

 

Ett recept har hittat sitt största fan

Idag har hjärnan på egen hand kombinerat ihop vad jag borde syssla med. Den säger att jag ska äta morotskaksbollar, titta på skitgamla avsnitt av Det okända på tv4 play och glömma bort att göra nån som helst nytta.

img_7125

Och jag är ju lydig, så…

Hörs.

Ps. Helt plötsligt har jag hittat grejen med Instagram. Det är ju jätteroligt! En riktig blogg-konkurrent faktiskt.

Ps 2. Morotskaksbollar: Plutta ner 6 dadlar, 1 dl valnötter, 1 dl mandlar, 1 dl rivna morötter, 1 msk agavesirap (fast jag kör honung), 1 tsk vaniljsocker, 0.5 tsk kanel och 0.5 tsk kardemumma i en matberedare eller mixer. Mixa så fint det går. Forma till bollar, rulla i kokos. Låt vila i kylen. Ät upp dom.

Ps 3. Nästa gång ska jag testa att byta ut dadlarna mot fikon. Fast då kanske det blir så gott att jag inte hinner rulla bollar. En risk värd att ta.

En egen strand

Har lyssnat på Aino Trosells bok En egen strand. Två utbrända systrar, flykten för att läka på en isolerad ö i Söderhavet, en paradistillvaro utan annan kontakt med omvärlden än en dagstur i kanot till handelsboden för att skaffa mat och vatten. Allt borde gå som på räls. Det gör det såklart inte. Paradiset, och kvinnorna, förändras.

Slutet gör mig först besviken. Rena rama actionfilmen. Sen tar det slut och jag blir stående. Vad hände? Framför allt, vad hände tidigare i boken? På ön, i dialoger och tankegångar, i tillbakablickar? Jag vet bara säkert att inget har varit det jag trott. Det jag hört har inte varit vad det verkat. Jag borde lyssna om men har inte lust. Istället går jag nu och tänker efter. Får en och annan Ahaaa, just det, SÅ var det ju– upplevelse, och det är ju alltid spännande.

Boken är bra, och till den som tänker ta sig an den säger jag: Läs noga, särskilt mellan raderna.

img_7092

Berätta gärna mer för mig sen, om det där mellan raderna. Jag skärper hjärnan med en kanna kaffe så länge.

Hörs.

 

 

En smula inåtvänt

Hör ibland så bra meningar. I böckerna såklart, men också i verkligheten. När jag pratar med nån eller bara tjuvlyssnar råkar överhöra ett samtal.

Fråga: Varför är såna meningar omöjliga att komma ihåg? Hur kan de vara försvunna ur min hjärna redan efter 0.3 sekunder?

Fråga 2: Vad beror det på att somliga andra människor minns alla bra citat, meningar, anekdoter, titlar på böcker och författarens namn i RESTEN AV SITT LIV?

img_7074

Fråga 3: Trots att jag inte kan rabbla ett enda roligt citat så är det en himla aktivitet i min hjärna. Det bubblar, spritter och jag kan roa mig själv i flera dagar utan att prata med en annan människa. Vad FINNS egentligen där inne?

Jaja.

Hörs.