Ett av mina motton

Stilla morgonjogg. Solen har just börjat gå upp. Edsbyn lyser därborta och dit är jag på väg.

img_7593

Ryggsäcken på, nån minusgrad, ett par rådjur har jag sett men knappt en människa. Förväntar mig snarare en tomte bakom en björk. Världen är stilla. Ända tills jag når fram till målet.

img_7599ICA. Där är det ljust. Livat redan strax efter 8. Där känner jag mig udda som tights- och snökedjeförsedd tant, och skorna som är så praktiska utomhus glider runt på stengolvet. Men älsklingen behövde halstabletter och jag en morgonrunda.

När jag springer hem igen är rådjuren borta, solen går upp på riktigt, onsdagen är igång och ett av mina bästa motton är:

Missa aldrig ett tillfälle att gå/cykla/springa till ICA. 

Hörs.

 

Alldeles normalt samtal i Knåda

Han: ”Jo, grabbarna och jag undrar, hmmm, var är husse?”

Jag: ”Han är krasslig och ligger framför kaminen med en bok, hurså? Duger inte jag?”

Stött knyck på nacken från mig, talande tystnad från honom.

Han: ”Jo, alltså, vi bara undrade.”

Ännu mer talande tystnad.

Han: ”Tror du husse blir frisk snart?”

img_7582

Livet i ett nötskal som matte till en bunt husse-sjuka grabbar. Men solen skiner, högrepen ger armträning deluxe och jag fick till slut en puss.

Som jag ärligt talat hade kunnat vara utan.

Hörs.

En eftermiddag i december:

  1. Man lägger märke till att solen skiner från en klarblå himmel och skyndar sig ut på promenad.
  2. Man svänger in i skogen och hamnar i djup skugga. Vintersolen når inte över trädtopparna. Fast man kommer ju hinna få mycket sol i ansiktet sen, på andra sidan skogen, så man går på i nån timme med enstaka fladdrande små strålar mellan tallstammarna.
  3. Man lämnar skogen och travar ut på den soldränkta vägen, perfekt placerad i söderläge.

img_7552 Håhåjaja.

Fast skogen var skön och jag gillar mörker, så jag är glad ändå.

Hörs.

Hej.

Har drabbats av blogglust, ny inspiration och ett akut skrivbehov. Härmed förklarar jag uppehållet avslutat. Hjärnan har kommit fram till vissa regler jag hädanefter ska hålla mig till:

  1. Ska skriva mer om sånt jag har saknat att skriva om.
  2. Ska låta bli att skriva om sånt jag inte har saknat alls att skriva om.

Bra och fullkomligt tydligt, eller hur? Sånt kommer jag på i skogen medan mina och smådjurens stigar korsas.

img_7535

(Och det här är alltså en tydlig hint om vad jag har saknat att skriva om.)

Tänka sig, vad en paus kan åstadkomma.

Hörs.

 

På grund av diffusa anledningar

gör jag som de vinterförberedda fågelbaden.

img_7384

Vänder näsan åt ett annat håll och bloggpausar. Sannolikt inte ända till våren, men om det blir fyra dagar eller en månad får vi helt enkelt se. Jag återkommer den dag då jag räknat ut varför jag bloggar. Vilket syfte jag har.

För övrigt har jag det toppen och vill skicka med mitt bästa hösttips: låt höstregnen falla över edra kalufser och drick därefter massor av te.

Hörs.

En dag kommer det att bli av.

Var ju till Trondheim i helgen. En knutpunkt i pilgrimsleds-sammanhang. Efter varje besök där bestämmer jag mig för att pilgrimsvandra. Drömmer om det, läser om olika leder på nätet, då brukar jag hitta info om behagliga nöjen som att cykla mellan slott och vingårdar i södra Europa och så kommer jag av mig i planerandet.

img_7387

Tröstar mig med att jag ändå vandrar runt så mycket i tystnad och kontemplation att jag snart kan börja märka ut mina egna pilgrimsleder.

Hörs.

Ps. När jag skriver ”tystnad och kontemplation” ber jag alla att för en stund glömma mina pratande hörlurar. Tack. Ds.

Far som en skottspole mellan väderlekarna

Efter en långweekend fördelat mellan soligt Trondheim, där Nidarosdomen alltid kommer få mig att tappa både anda och fattning,

img_7370

och stugan i Funäsdalen, där svinkylan smet innanför jackan och skidspåren har börjat fylla på sig själva lite smått,

img_7378

så ligger nu en färsk vecka framför mig här hemma i ett regngrått och höstfriskt Knåda.

Ombytligt är bara förnamnet.

Hörs.

 

Alan Bennett

Har lyssnat på en vansinnigt trevlig, rolig, härlig och medryckande bok. Knappt tre timmar är den, Alan Bennetts Drottningen vänder blad. En bok som hyllar, rent av vältrar sig i, läsglädje och litteraturanalyser. Allt hade varit problemfritt om inte den som hittat lyckan i läsandet varit Englands drottning. Nu påverkas istället både hovet, regeringen, folket och framförallt drottningens arbetsmoral. Allt på grund av hennes bångstyriga hundar som gjorde att hon hamnade på en bokbuss. En riktigt gemytlig lyssning.

Alan Bennett har även skrivit manus till en film på min film-lista, The Lady in the Van. Den åker härmed upp överst på listan.

img_7362

För övrigt ser jag den fyra avsnitt långa dokumentären om extremsportaren Richard Parks på UR Play, och inspirerades så pass att jag tog på ryggan och sprang till ICA när jag skulle handla lite smått i morse. För jag är ingen drottning utan gör lite som jag vill.

Och i eftermiddag vill jag åka till Funäsdalen så då gör jag det.

Hörs.

Från en trogen ljudboks-abonnent

Idag recenseras Bengt Ohlssons Drick värmen ur min hand på kultursidan i den lokala dagstidningen. Den skrev jag om redan 7 oktober. Så har det blivit flera gånger nu, att jag har hunnit före tidningen. Med det vill jag inte säga att jag är snabb och i framkant, utan att ljudboksutgivningen är det. Och Storytel, som signalerar sina nya släpp i min mobil så att jag direkt kan snappa upp dem. Heja Storytel!

img_7326

Och, för tusan, heja mig också.

Hörs.